En känga till det myckna snacket och den obefintliga verkstaden

Jag vill tacka för all positiv feedback jag fick för mitt senaste inlägg om konsumism. Bollar ämnet köpstopp med folk i min omgivning och får mycket positiva reaktioner. Folk tycker det är ”så himla bra” och ”det borde man ju verkligen göra”.

Men det är ju ingen som gör någonting. Däremot pratar folk. Mycket. Under våra föreläsningar på ämnen som rör ekonomi, utveckling, hållbarhet och nu senast lycka, dyker diskussioner om denna västvärldens ohållbara konsumtionsmönster ofta upp. Det diskuteras på middagar, kafferaster och forum på internet. Det heter att ”man känner ju…” och ”man borde ju…” och från den andra att ”jag förstår precis” och ”ja, så tänker nog många idag”. 

De här samtalen utvecklas snarare till någon slags bikt än till en plan för faktisk förändring. Ett ständigt pågående terapisamtal med den återkommande slutledningen att ”det är okej”. Alla känner så här, vi vet hur svårt det är att ändra sina vanor, men det är ju bra att vi åtminstone är medvetna om problemet. Alla har lika dåligt samvete dom du.

Men det är okej.

Annonser