Mer kefir!

Efter drygt 48 timmar i skafferiet tyckte jag att min kefir smakade bra. Jag silade bort kefirgryn, russin och citron och njöt av ett glas bubblig, syrlig och precis lagom söt vattenkefir. Ungefär så här såg jag ut:

ImageGott och trevligt läskande. Resten står i en fin kanna i kylen.

Kefirgrynen då? Dem plockade jag upp ur silduken med en träslev (man ska inte använda för mycket metall här) och så fick de åter bosätta sig i den ursprungliga glasburken tillsammans med en näve rårörsocker. Nu bor de i kylen och jag hoppas de börjar föröka sig så jag kan experimentera lite extra med dem framöver.

Kefir!

När jag bodde i Moskva var den krämiga, syrade mjölken en livlina. Gjorde morgongröten till en extra njutning och fanns alltid där när inspiration och matlust inte gjorde det. Den där lite jästa doften gör mig lycklig. Igår fick jag känna den igen på en kefirworkshop och blev alldeles varm i hjärtat. 

 Förutom hjärtvärmande så är mjölkkefiren tyvärr även lite magkrampande efter för stort intag, men som tur är fungerar det precis lika bra att ta del av de små svamparnas hälsofrömjande effekter genom att fermentera en vattenbaserad dryck på dem. Då behöver man tillsätta lite socker så att grynen/svamparna har något att äta. 3 matskedar kefirgryn, lika mycket rårörsocker, några russin, en klyfta citron + lite skal och några deciliter kokt, avsvalnat vatten är ett ungefärligt recept att utgå från. Ett icke tättslutande lock på i 6-72 timmar och sen ska man ha en syrlig, kolsyrad dryck som förhoppningsvis värmer både hjärta och mage.

Image

 Det här är jag och min kefir! I skrivande stund är hon ungefär 21 timmar gammal och snart drickfärdig. Uppdatering kommer inom kort!