Ett hoppsan! så långt inlägg om konsumism

Jag vill göra nånting. Är liksom på väg ner i det här hjulspåret, behöver nånting innan jag fastnar. Bara det att jag suttit framför datorn i flera timmar utan att få något uträttat säger en hel del.

Tittade på ett avsnitt av Plus tidigare ikväll (en av de vettigare sakerna från kvällens datorsession). Det handlade om människor som gjort aktiva val för att ändra sina konsumtionsmönster och leva mer hållbart. En kille hade slutat gå till ICA och köpte all sin mat direkt från producenterna. Att handla på stormarknader på det sätt vi gör idag är ju fullständigt vansinnigt och det är oerhört viktigt att göra människor medvetna om vad matproduktion innebär och vilka effekter deras egna matkonsumtion innebär.

Men det där har jag liksom redan reflekterat över. Inte gjort jättemycket konkret, förutom att odla lite på lotten, handla på Bondens marknad och nosat på ett matkooperativ här i närheten. Poängen är att det finns i min värld och att jag jobbar på det. Bra så.

Men det där med köpstopp. Jag får lite rysningar och backar tillbaka så fort jag hör ordet. Vågar inte riktigt röra vid det. Det känns skrämmande och är liksom laddat med tomhet. Jag ser absolut inte shopping som något fritidsintresse och köper förhållandevis lite kläder och prylar men att inte göra det överhuvudtaget? Även jag gillar att ha den möjligheten. Att, när jag känner mig lite vilsen, kanske lite deppig och oinspirerad, kunna ha den där tryggheten som gågatan inne i stan innebär, gatan kantad av de där klädaffärerna som förmodligen kantar de flesta centrala gågator i de flesta svenska städer. Med det där homogena utbudet som erbjuder en stärkt identitet som En Person Som Betyder Något och en social status. Bara något litet, något som kan förgylla den kommande veckan.

Ibland behöver jag inte gå så långt. Två kvarter hemifrån har jag en fantastisk Myrorna-butik och två helmysiga butiker med begagnade möbler och husgeråd. Gillar att fynda fina kaffekoppar och annorlunda skålar och serveringsfat. Är svag för lampor också. Och visst är de där second hand-plaggen lite skönare, lite snyggare, och ännu lite mer identitesstärkande än motsvarande från H&M?

Må så vara. Inte tär de på några ändliga resurser heller. Win-win!

Nej.

Jag tycker om att tänka tillbaka på förra hösten. Den var så fin. Jag mådde så bra. Och jag köpte knappt någonting. Alls. Nytt eller begagnat, jag vandrade förbi butikshyllorna med blicken i skyn och tankarna på livet. Den här hösten är jag inte lika inspirerad och har inte riktigt lika kul om dagarna. Och nog har det slunkit in en drös begagnade porslinsvaror i mina köksskåp och en handfull nya tjocktröjor från den där second hand-butiken nere på stan.

Jag tänker inte skuldbelägga mig själv eller någon annan. Det är inte fel att köpa saker ibland eller att finna ett nöje i saker för att de är fina, roliga eller sätter lite krydda på livet även om de inte är helt nödvändiga. Jag köper desutom främst andrahandsvaror, vilket jag är stolt över. Men jag köper fortfarande de här grejerna. Inte för att jag behöver dem, utan för att jag någonstans har ett tomrum som behöver fyllas och det är så himla lätt att spendera pengar tills det där tomrummet är fyllt. Inte med något äkta, något som betyder något och gör mig lycklig, men med ett helt okej substitut. Jag är fortfarande fast i kosnumismens klor och så länge jag är det kommer jag bidra till den kollektiva (miss)uppfattningen att det går att köpa sig lycka.

Det är därför jag med skräckblandad fascination försöker närma mig det där köpstoppet. Just nu är det mest skräck. Men jag vill utmana mig själv och förhoppningsvis hitta något däri. En frihet. Och något att fylla tomrummet med. Något som stannar.

Ge mig era tankar! Är ett liv utan konsumtion av onödiga prylar verkligen så där läskigt? Hur gör ni? Har ni liknande funderingar?

Annonser

Gör ett försök.

Det var ju evigheter sen jag skrev här. Evigheter sen jag lämnade Moskva. Som tur är kommer känslorna ofta tillbaka så det är inte omöjligt att jag uppdaterar er (om ni nu är några?) om hur det var de där sista dagarna i Ryssland, de första dagarna i Sverige, känslan av att vara en främling i sitt eget hem. 

En del av mig ville hela tiden tillbaka till Sverige. Styra upp livet lite, skaffa sunda rutiner, börja träna. Vilket resulterade i att jag började följa ännu fler tränings- och hälsobloggar än förut. Och lät mig inspireras. Och påverkas något oerhört. Vad jag älskar mina timmar på gymmet nuförtiden. Och som jag brottas med mina ideal. Och vad mycket mat jag har lagat. Hälsosamt eller inte, har mycket som ska upp på bloggen, för mycket har varit förbannat gott. Och när allt kommer omkring är mat det viktigaste som finns.

Från ett ättiksdoftande kök i Moskva

Igår började tvåveckorsnedräkningen. Om mindre än två veckor är jag i Sverige igen. Helt knäppt är det. Glad att jag än så länge är här när vartenda blogginlägg, statusuppdatering och Skypekonversation handlar om de där regnvädren i de tio plusgraderna. Här, två flygtimmar österut, skiner solen. Åskvädren kommer ganska frekvent men överlag har det varit fantastiskt vackert de senaste månaderna. 

Nu stökar vi i köket inför midsommarfirandet. Jag har lagt in sill med rödlök och pepparkorn och förberett för en omgång skärgårdssill. En burk senapssill fixade vi på IKEA för några veckor sedan. Resultatet ska bli spännande att smaka, eftersom i princip all sill här är inlagd olja. Har gjort mitt bästa för att bli av med den. Annars jobbar jag på fler spännande smakkombinationer som får vänta tills jag kommer tillbaka till den svenska, oljefria sillen. 

Har blivit med Instagram också. elinmaries kan ni följa mig på. Mycket matbilder där också men även en och annan skymt av ett solbadande Moskva i all sin skönhet.

Koriander och andra njutningsmedel

En småregning men förhållandevis varm söndag i mars brakade mitt humör ihop och jag behövde vara ensam ett tag. Gjorde premiär för Ecco-skor och vårjacka och gav mig ut på en promenad för att upptäcka området lite. Hamnade på en helt fantastisk matmarknad knappt fem minuter hemifrån och sedan dess har jag varit förälskad. Vilka metoder dessa superbilliga grönsaker är odlade med behöver vi ju inte tänka på en dag som denna men varje gång går jag därifrån lycklig.

Som idag. För första gången på säkert en månad möttes jag av en helt molnfri moskvahimmel, en behaglig värme som inte siade om förestående åskväder. Efter en lång dag av promenader längs okända gator och en stilla flod var det skönt att komma hem till Babusjkinskaja och ta en sväng förbi marknaden. Tre påsar fulla med färska frukter, grönsaker och örtkryddor fick följa med hem, allt för knappa 250 rubel. Vill typ stanna här enbart för den mängden billig färsk koriander två kvarter bort.

Image

I min ensamhet (Anna-Maja är tillfälligt på studentfestligheter i Sverige) slängde jag ihop en enkel och fantastiskt god middag. Skivade aubergine och ett par tomater och stekte i olivolja och vitlök. Lät auberginen rinna av lite innan jag la en klick örtig färskost på varje skiva. Toppade med en skiva nystekt tomat. Varför vet jag inte riktigt, men mår bra av att göra såna grejer. Inte helt lätt att äta, men fina smakkombinationer.

Image

Till mina små grönsakstorn blev det en sån där fantastisk grönsallad som bara går att gör av färska ingredienser från min grönsaksmarknad. En knottrig liten gurka, ett par skivade salladslökar , ett par nävar färsk koriander och persilja. Klämde över lite citronsaft, ringlade lite olivolja, en nypa flingsalt och ett par drag med svartpepparkvarnen.

Image

Smaken av färsk koriander ger ett sånt där lyckosting i munnen och gör att det bara spritter i hela kroppen. Att sedan kunna skriva det efterföljande blogginlägget klockan halv elva på en balkong med dryga 20 grader, en grönskande innergård och fågelkvitter utanför gör ju inte kvällen sämre.

Fast imorgon önskar jag mig i smyg tio grader och regn. Då kommer Anna-Maja hem och jag vill titta vidare på säsong 6 av Buffy. Hihi.

Att göra eller inte göra

Detta med ledighet alltså. Blir ju helt knäpp. Tänker ibland att jag borde åkt tillbaka till Sverige för längesen. Speciellt de där mulna dagarna som tillbringas i sängen med datorn i knät. Men så kommer solen och allt blir vackert igen. Jag är ju, trots min tendens att bli så rastlös att jag deppar ihop, ganska lättroad och vandrar gärna omkring planlöst en hel dag. Staden slutar aldrig att överraska och hur långt man än går upptäcker man alltid nya saker (ett argument som visserligen kan föras om vad som helst, typ en skog, men mitt arv som storstadsbarn säger att jag behöver tät bebyggelse för att bli underhållen. Ska jobba på det när jag är tillbaka i Uppsala).

I lördags nådde jag någon slags peak, började planera massor av utflykter och drog till sist med mig Anna-Maja ut. Vi kom inte längre än till nästa metrostation men det var en fin eftermiddag. En bänk i en park med en öl och lite rökt ost. Åka kräfta.

Image

Den kvällen började i Маякs vackra lokaler för att sedan dansas genom halva Moskva och avslutas med en solig morgonpromenad. Sedan dess ar jag varit på dinosaurieutställning, tittat på fotboll (jag vet, förstår inte heller hur det hände) och kollat x antal Buffy-avsnitt. Nu ut i den stora staden!

Är det söndagsångest?

Bokade precis en enkelbiljett från Moskva. Nu gör det ont i bröstet och gråten bränner någonstans bakom ögonen.

Det är helt vindstilla utanför fönstret. Lönnens täta lövverk, den beige tegelfasaden på andra sidan gården och så de gråa tunga molnen med en sol som trots allt tränger sig fram där bakom. Fy tusan vad det är vackert här i vårt Moskva.

Medan jag skriver blåser det upp och regnet piskar återigen plåttaken på femvåningshusen. Ångesten av att tillbringa i princip hela sommarlovets första vecka inomhus blandas med njutningen av att bara sitta här på världens bästa kökssoffa i det fyrkantiga köket med de trasiga tapeterna. Åh.

En återvändande matlycka och lata sommarlovsdagar

Sommarlovet har hittills bjudit på mulna skyar och temperaturer kring tiogradersstrecket. Ovanpå det har jag de senaste två dagarna vaknat vid tolvtiden med en migrän som vägrat ge sig och således varit än sängliggande, än suttit i kökssoffan och läst bloggar.

 Imorse skuttade jag upp kvart över nio, tog en promenad och åt hirsgröt med jordgubbar, körsbär, kefir och tvorog (älskade tvorog!). Sminkade mig för första gången den här veckan, tog tunnelbanan in till stan och gick på Polytekniska museet. Gick runt ett tag och beundrade gamla telefoner, radioapparater och vakuumförpackad kosmonautmat.

 På vägen hem hade molnen bytts mot femtongradigt solsken. Gick förbi marknaden och fick med mig en massa gott hem: färskt spenat, små gurkor, salladslök, tomater aubergine, citroner och tvorog på lösvikt. Skar auberginen tunt, saltade lätt och stekte skivorna i olivolja. Lät rinna av på hushållspapper. Blandade getost, tvorog, finhackade valnötter, färsk dill och persilja, salt och peppar. Lade en klick på varje aubergineskiva, rullade ihop, satte in i ugnen på 175 grader, typ tjugo minuter. Hackade spenat, gurka, salladslök och det ätbara som var kvar av persiljan. Klyftade tomater. Pressade över citronsaft, flingsaltade och skvätte över lite olivolja. Stekte ett gäng champinjoner i smör med chili och vitlök. Det såg ut ungefär så här:

Image