Söndagsuppror

Jag är så urbota trött på söndagar. Precis som jag tidigare skrivit om att konsumismen har oss i ett järngrepp, har även söndagar det. Det greppet är om möjligt ännu hårdare.

Men nu får det tamejtusan vara nog.

Vad är det med den här förgrämade dagen som dyker upp varenda jäkla vecka och liksom trycker på en pausknapp för att vi ska sluta leva för en dag och bara ligga inkurade i våra täta ångestmoln? Jag vet att det är hårda ord och att många av er säkert älskar söndagar (ni älskar säkert att ta långa promenader i regnet också) men jag tror att de flesta känner igen sig här. Som om det fanns en naturlag starkare än gravitationen som gjorde att alla ligger och bakissvettas i soffan med en chipspåse och kollar på dåliga tv-repriser varenda söndag.

Nu överdriver jag men just idag är jag helt enkelt arg på söndagar och på mitt eget sätt att hantera dem. Och jag vet precis vad jag kunde ha gjort annorlunda för att inte vara trött, ha migrän, ont i magen och allmän brist på livslust idag. Och otaliga tidigare söndagar.

Som grädde på moset har jag yoga på söndageftermiddagar. Yogan har uppenbarligen växt fram som en livsstil ljusår från den gemene man lever i dagens Sverige. Nu är mitt eget liv inte speciellt hektiskt men det är illa nog för att den där yogan ska ställa om en hel del. Man måste tänka på vad, när och hur man sover, äter och dricker innan, man ska hinna komma ner i varv osv osv. En söndag efter en helg när man kanske sovit lite för lite, ätit och druckit lite för mycket, har man ingen lust att gå runt och förbereda sig för ett superharmoniskt yogapass hela dagen.

Idag var nog den värsta söndagen på länge. Fysiska symptom har jag nämnt ovan, lägg pluggstress på det och så det där yogapasset. Tyvärr ser mina söndagar ofta ut så. De tillbringas i soffan med kurslitteratur, markeringspennor, alldeles för mycket kaffe och alldeles för mycket meningslöst slösurfande. Hela tiden koll på klockan för att vara säker på att inte äta för nära inpå yogan, för att inte komma iväg för sent… Även om jag inte har den där yogan (som egentligen är helt underbar) att skylla på, ser mina söndagar för det mesta ganska likadana ut. Och jag vet att jag inte är ensam.

Men nu är jag trött på det här. Jag sätter ner foten och startar ett söndagsuppror. Gud må ha vilat på den sjunde dagen men nog tusan njöt hen av det. Det ska jag också göra hädanefter. Njuta av söndagar lika mycket som jag njuter resten av veckans dagar. Det spelar ingen roll om jag bestiger berg eller ligger i sängen och kollar på serier hela nästa söndag, huvudsaken är att jag väljer själv vad jag gör. Varför leva sex dagar i veckan när man kan leva sju? Är ni med mig?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s