Om smaker och vad som är okej – och inte

De senaste åren har min bästa vän och jag tagit tåget till Stockholm för att gå på Mitt Kök-mässan. Första året var fantastiskt, andra året mindre spännande eftersom vi kände igen i princip allt från året innan. Men oavsett år har jag många fina minnen från mässorna. Mat är vad det mesta i mitt liv kretsar kring och jag älskar att upptäcka nya smaker och få diskutera dem – med odlare, producenter och vänner.

Det här året är saker lite annorlunda. Mina vän har bosatt sig i Moskva och jag åkte på mässan ensam. Jag har ingenting emot det, tycker egentligen det är ganska skönt att göra saker på egen hand (är ensambarn med allt vad det innebär). Men nog är det roligare att ha henne där. Möta hennes blick när våra sinnen förenas i ett hallelujah moment av en långlagrad ost från ett avlägset hörn av Sverige och tillsammans stöna fram ett ”mmhmhmm…”. Smutta champagne hela eftermiddagen och till slut ta den där extra köprundan för att fullständigt utmattade sjunka ned i sätet på tåget hem på kvällen.

Okej, slut på nostalgin, åter till 2012. Hade en himla fin dag idag. Fler nya utställare, vilket gjorde den smått hetsiga stämningen och folkmassan mer uthärdlig. Har haft många underbara smakupplevelser idag. Ostar, oljor, marmelader, korvar, vinäger. Höjdpunkterna var en blandning av myntolja och honung-ingefärsvinäger samt en pumpamarmelad smaksatt med whisky och vanilj, den gick rakt upp i huvudet och gav mig en vaniljchock av ren lycka.

Köpte några dryckeskuponger och smakade ett antal olika viner också. Det är lite komplicerat, det där. Sitter och njuter av ett glas rött i skrivande stund. För att det är gott. För att det är skönt avslappnande en fredagkväll förvisso, men framför allt för att det är gott. På Mitt Kök-mässan går i princip alla runt och smuttar på vin, men okomplicerat är det inte. Varje gång man går fram till en vinutställare infinner sig en viss… nervositet? Prestationsångest? Man vill gärna säga något som låter lite bildat. Något som höjer en över de där som bara är där för att få lite vin (i sammanhanget vin=alkohol (glöm inte att det är Sverige vi talar om)). Alla vill gärna vara lite vinkännare.

Jag tycker om att uttrycka mig kring mat. Får utlopp för min kreativitet till stor del genom att beskriva smaker jag känner. Säger saker som ”gräsigt” och ”pepprigt” när jag smakar en olivolja och kan stå länge och smacka på eftersmakerna av en lagrad ost för att luska ut vad just de korna har haft för favoritmat.

Jag har ofta något att säga om de viner jag smakar. Det jag säger är inte speciellt djupt. Ibland sträcker sig min utvärdering inte längre än att ”det här var gott/mindre gott”. Och någonstans känns det inte helt okej. Inte när man står bredvid de där medelålderskrisarna i rutig skjorta som smackar lite för länge på vinslurken och passionerat häver ur sig saker om ekfatskaraktär och annat som medelsvensson omöjligt kan relatera till. Det finns såna enorma pretentioner kring det här med vin, och förmodligen alkoholhaltiga drycker i allmänhet. Smakar man på en ost, ett bakverk eller olivolja förväntar sig ingen att man ska säga mer än att det var gott eller inte. Men smakar man på ett vin ska man ha ett djupare förhållande till det, säga något lite mer avancerat, höja sig lite över medelsvensson, för att det ens ska vara legitimt att ha ett intresse, eller ens en önskan att dricka det.

Så, nu ska jag fortsätta njuta av mitt fredagsmysiga rödvinsglas. Imorgon kanske jag skriver om resten av mässan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s